Pop och skit

Glory Glory Man United
Manchester United FC
Låt 2000

Igår gick en epok i graven.

Jag erkänner villigt att den här texten bara är ett sätt för mig att få skriva om Roy Keane, mannen som igår lämnade (fick sparken från?) den fotbollsklubb jag älskar över allt annat. "Keano" har varit i United i tolv och ett halvt år och vunnit allt som går att vinna. Han har varit vår kapten, han har lett laget genom allt, han har alltid varit trogen. Roy Keane kommer alltid att finnas i mitt Unitedhjärta.

Den här låten är egentligen inte mycket att snacka om. En vanlig fotbollslåt med alldeles för mycket engelsk pubkör och tråkiga melodier. Musik och fotboll är det bästa jag vet, så länge de inte blandar sig. Det blir nämligen ALLTID skit (med undantag för Global Fußball OK). Fotbollen klarar sig så bra utan musiken, musiken klarar sig så bra utan sporten och låt det vara så. Varför ska man alltid försöka blanda ihop saker och ting? En komprisslös, rak linje vore det bästa, precis som Roy Keane skulle ha tänkt.

Roy Keane är stor, en av Uniteds största. Någonsin. Jag önskar honom all lycka i framtiden, oavsett vilket lag han går till. Förhoppningsvis vinner vi mot Charlton i eftermiddag. Gör det för Roy, grabbar! Förhoppningsvis kan det här bli Alan Smiths stora chans att ta rollen som defensiv mittfältare. jag har gillat hans utveckling hittills kan man säga. Och kanske kan hela laget rycka upp sig nu när man inte längre kan skylla resultaten på att Keane är skadad.

Vi ska bevisa att United kan utan Keane!

Samtidigt är det lite roligt att Arsene Wenger går ut i media och talar om hur mycket han älskar Keane helt plötsligt. Hur höga var de oddsen egentligen?