Pop och skit

Kiss me now
Popmihajlov
Låt 2002(?)

Förlåt för Gessle-referensen. Han har absolut ingenting med vare sig musiken eller recensionen att göra.

En gång seglade jag tillsammans med Erik Nordlund, sångare i det numera nedlagda Popmihajlov. Vi var i högstadieåldern, åkte stortriss över Hjälmarens blåbruna vatten och älskade musik. Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om den här tiden, som var en av mina bästa. Men det är någonting som ska stanna mellan mig och de andra inblandade. Efter ett tag slutade vi segla, började gymnasiet och tappade kontakten. Men så hörde jag "Kiss me now", och allt var som förr. Erik fanns liksom där, i egen hög person. Låten var inte bara bra, den var en representation av honom.

Den här låten är egentligen inte så speciell. En indielåt av vanligt snitt med tydliga demovibbar, kanske eftersom det är en demo. Men någonting gör de så mycket bättre än allt annat på demokassett. Kanske är det naivitet. Kanske är det texten om killen som vill bli kysst, nu! Lite som "Tell noone about tonight", det är bara idag som betyder något, det är ju så jävla långt till igår och imorgon. Som rubriken säger, det handlar om Puls, att stå stilla räknas liksom inte. Vi vill röra oss nu! Kanske inte framåt, men inte heller bakåt, bara vi rör oss, om det så är i sidled. Kiss Me Now fångar in just precis all den där naiviteten, en desperat längtan efter just den där kicken, efter just den där tjejen. Vem bryr sig om trygga, långa förhållanden? Vem bryr sg ens om nattsällskap? Kyss mig för fan! Nu! Nu! Nu! Kanske är det inte en speciellt långsiktig plan, men i tre minuter och tjugotvå sekunder är det allt. Precis allt.

Det finns mycket mer att säga om den här låten, men varför säga något när ni kan lyssna istället? Och så kan ni kolla upp The Second Band också. Erik spelar där, och den här låten är sjukt bra

Erik, om du mot förmodan skulle läsa det här kan du väl lägga en kommentar? Och Anton får gärna göra det samma.