Pop och skit

Candi Staton
Candi Staton
Album 2003

Jag vet, titeln är snodd från dagensskiva.com, men det skiter jag högaktningsfullt i.

Som sig bör var det Jens som fick mig att lyssna på Candi Staton, det brukar vara så med ny musik. Jens brukar ha rätt, och därför valde jag att följa hans råd även denna gång. Om ni bara visste hur rätt han hade den här gången. Har ni inte hört Candi Statons samlade Soulproduktion är det här ni ska börja. Och sluta. Den innehåller precis allt man behöver, det finns smäktande ballader, sjukt svängiga southern soul-låtar. Och så finns "In the Ghetto", den vackraste låt som spelats in söder om Norra Polcirkeln. Visst, Elvis är kung och allt det där, men när Candi gör den, då lyfter jag. Det är så fantastiskt jävla överbra att allt annat inte längre spelar någon roll. Hon liksom väser ur sig orden och ger en motivation att leva en stund till.

Men det är inte allt. Det finns så många bra låtar att jag inte vet var jag ska börja. Köp skivan istället. Annars finns alltid slutlåten "I'm gonna hold on (to what I've got this time)" som är helt fabulous. Smashing. Fantastisk. Kalla det vad du vill, den är verkligen bättre än det mesta här i världen. Eller lyssna på "Heart on a string", en svängig historia med blås från himmelen (Gabriels trumpet kanske?) och en text som känns så jävla naturlig för Candi.

Bry er inte om hennes senare discoproduktion, även om "young hearts run free" är bra. Bry er inte, köp den här skivan och lev lyckliga. Köp förresten allt från Honest Jon's Records, det bästa bolaget på länge. Jag har börjat gilla Damon Albarn väldigt mycket sedan han startade HJR. Han har gett oss Candi Staton, Bettye Swann och Willie Hightower än så länge, men var det ska sluta, det vet nog ingen.