Pop och skit

Nåt Gammalt, Nåt Nytt, Nåt Lånat, Nåt Blått
Håkan Hellström
Album 2005

Varför släpper man ett album några dagar EFTER jul? Ett försäljningsmässigt självmord enligt de flesta. Hallå! Du missar julhandeln! Tiotusentals skivköpare! Håkan för i helvete!!!

Jag tror att Håkan resonerade ungefär såhär: Jo, jag kan släppa skivan före jul, men den är ju så himla fin att det inte gör något om den kommer ut senare. Folk köper den ändå, bara för att den är så himla bra. Håkan hade rätt igen. Skivan är helt makalös. Verkligen. Öppningsspåret "13" är en liten pärla som verkligen har polerats till fulländning. Den smög ut från musslan, lade sig för att poleras någonstans vid Tjörn och så gick Håkan och Björn Olsson och hittade den, tog in den, putsade upp den och la den på skiva. Så bra är "13". Och det är bara första låten.

"Klubbland" är en helt vansinnig danslåt, som gjord för långa sommarnätter, burköl och solnedgångar. Jag ska börja redigera min årsbästalista med tre dagar kvar till det nya året. Klubbland är verkligen så bra att den tar sig in på den listan, på en ganska hög placering dessutom. Bara introt när han ropar "en två tre fyr!" är värt att älska.

Det blir såhär varje gång. Håkan släpper nytt och jag är fast. Men den här gången är det verkligen på riktigt. Verkligen, verkligen, verkligen på riktigt. "ett kolikbarns bekännelser" är ett fantastiskt album, ett av årets bästa. Men frågan är om inte den här plattan är snäppet bättre? Jag brukar inte gilla Left-overs, b-sidor och allt sånt där. Det känns mest som en anledning för artisten att tjäna pengar. Men Håkan, käre värld! Varenda låt känns superviktig, låtarna känns väl sammanhållna, det är verkligen ett album, ingen samling. Samlingar är tråkiga uppradningar av låtar utan tanke bakom. Vad Håkan har gjort är makalöst. han har verkligen tänkt på låtarna, hur de ska fungera ihop, i vilken ordning han ska ha dem. "Nåt gammalt..." är mer ett album som tagit lång tid att spela in än en samling outgivna låtar.

Det finns många favoriter på skivan, "klubbland" är fantastisk, men jag måste ändå nämna "Precis som Romeo". Vilken låt! Det är som om den gamla Håkan i sjömanskostym skulle möta den nya Håkan i vit kostym, hälsa på honom och säga "Shit, vilka snygga kläder jag har! Är det sådär min musik kommer att låta i framtiden?", lite som den där reklamen för pensionsfonder där människor träffar sin framtid. Här träffar verkligen den unga, naiva Håkan sin framtid, blåsattacker möter orglar, glädjeskrik möter stämsång och jazztrummor möter gitarrmelodier. Det är lite som en dikt av Gunnar Ekelöf där motsatser möts och går upp i ett urtillstånd av ingenting där motsättningarna inte existerar.

Men Klubbland. Herrejävlar. Jens har lovat mig att spela den minst en gång på fredag, på nästa stora grej. På Babar. Förhoppningsvis är jag där. Annars sitter jag väl hemma och gråter till "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig".

Håkan har verkligen gjort mitt 2005 komplett. Först inleder han det magnifikt, sedan avslutar han det ännu bättre. Så redigera din årsbästa-lista. Klubbland ska in! Och hela plattan ska in!