Pop och skit

Ljusdal
Sibiria
Låt 2005

Tänk att jag inte har skrivit någonting om den här låten än. Den var trots allt en av de bästa låtarna under 2005. Utan tvekan. Visst, det är en enkel låt, mycket töntpop med ett ganska klassiskt tema. Men merde! Vilken låt! Låten handlar som bekant (alla måste väl ha hört den vid det här laget? Annars finns den här) om att ta sig bort, bort från Hälsingland, bort från Ljusdal, bort från allt. Just detta kan vara kärnan i alla popmusik (jag har skrivit det förut, jag vet), att ta sig bort. Lite som svenskar på semester. Vi åker inte till Mallis, vi åker från Sverige, vi älskar "det osvenska" samtidigt som vi måste ha det typiskt svenska "för midsommar är ju så förbannat trevligt". Sibiria får på något märkligt sätt ihop allt det där i en och samma låt. Kanske är det därför vi älskar det? Lite som Gunnar Ekelöfs poesi, där motsatserna möts och tillslut upphör, så funkar Sibirias musik. En text om att komma bort mot en musik som längtar hem och en melodi utan någon specifik hemvist. Kanske drar jag på för stora växlar, kanske borde jag sansa mig och såga Ljusdal sådär lagom indiekreddigt. Men varför? Ni vet redan hur bra det är, och en sågning skulle bara vara patetisk. Låten är hur som helst hemskt trevlig och en viktig del av mitt 2005.