Pop och skit

13
Håkan Hellström
Låt 2005

Ursäkta min dåliga titel, men tänk på den engelska översättningen "Take cover".

Håkan har gjort covers sedan barnsben, nåja, i alla fall sedan fem år tillbaka. Hans låtar bygger ofta på stulna melodier, textrader eller någonting annat trevligt. Jag älskar det, men det gör långt ifrån alla. Det finns få artister som kan reta gallfeber på människor som Håkan. Visst, en stor del älskar honom för hans helt enkelt fantastiska musik, men så finns det alltid folk som ställer sig på sné och säger någonting i stil med att "Inte nog med att han sjunger falskt, han skriver inte heller sina egna låtar!"

Covers är bland det fulaste som finns, det har vi tyckt ända sedan 1800-talets början och förromantiken, då Goethe helt sonika proklamerade att konstnärens själ skulle fram i verket. Man skulle som konstnär inte längre titta bakåt på vad de tidigare poeterna, musikerna eller bildkonstnärerna hade gjort och sedan försöka bräcka dem. Visst, Goethe och grabbarna gjorde det bra, men det var tvåhundra år sedan. Okej, modernismen kom emellan, men vi har alltså samma konstsyn idag som för tvåhundra år sedan. Är det inte dags att tänka om? Håkan vill bara göra den finaste popmusik han vet, och precis som vi andra har han en alldeles för stor skivsamling. Han lyssnar och lyssnar och lyssnar och så vill han att fler ska ta del av musiken han älskar. Vad är då lättare än att bygga in den musiken i hans egna låtar? Håkan klipper och klistrar tills han har byggt upp sitt musikslott som består av en massa olika delar från olika tider (lite som Örebro slott, för er med ett historieintresse), ett lapptäcke av musik som bara väntar på att upptäckas. Och visst fan är det bra. Och egentligen, handen på hjärtat, spelar det någon roll om han har "snott" några rader här och några ackord där så länge musiken är så fantastiskt bra? Jag tror att vi måste ändra vårt sätt att tänka om musik om vi ska se någon förändring, om vi vill ha ny, bra musik även i fortsättningen. För mig handlar inte musik om någon slags teoretisk äkthet, det handlar om att göra jävligt bra musik i praktiken.