Pop och skit

Inte konstigt att man blir bitter i den här världen. När farsor våldtar sina döttrar och gör dem gravida vid tolv års ålder, det är krig lite varstans, folk svälter som vanligt, litteraturen består i stort sett av sunkiga deckare utan substans, kulturdebatten lyser knappt med sin frånvaro, poesin är någon typ av pubertal Bob Hansson-smörja, femtonåringar bär kniv på bussen, västvärlden hatar alla andra mest för sakens skull, politikerna är korrupta, religionen är ett ställningskrig på sandlådenivå, TV går åt helvete, fotbollen är ett tillhåll för rasister, den enda lyssningsbara radiokanalen är P1 (förutom p3 pop), intelligens ses som negativt, Stureplan är måttstocken för ett lyckat liv, barnen är tjocka, fågelinfluensan är över oss och snön ligger som ett jävla lås över våren, då är det inte lätt att hålla uppe ett leende.

Men snart vänner, snart.

Under tiden kan ni alltid lyssna på bra musik, det gör världen lite vackrare. Vi behöver det just nu. Kolla in The Fine Arts Showcase, Vapnet och massa annat bra. Jag tycker faktiskt att ni ska lyssna på Bach, han gjorde väldigt bra musik.

Jag skiter i musiken nu, jag har Anna och hon är bättre än all popmusik tillsammans, jag lovar.
(och jag använder för många kommatecken)