Pop och skit

Auf Deutsch
Tanzmusik

Låt 2006

Alltså, det var bara det som fattades. Efter all denna eurodisco, allt glitter, Cat5, Indierave, Popkryssningar och nördkulten fanns bara ett heligt förbund kvar att bryta: Tyskland och Tyskan. TYSKLAND! Hör själva, smaka på ordet. Det sista förbjudna, men nu har det alltså hänt. Den sjunde ängeln har blåst i sin trumpet, de fyra ryttarna sitter upp och vi bunkrar upp med Morrissey-singlar, tidningen Pop, Jan Gradvall och allt annat vi behöver för att skydda oss. Men likt förbannat är den där. Tyskan, det fulaste språket av alla, de fulaste människorna av alla med den värsta historien. Men ändå är vi där idag. Det är coolt att vara i Berlin, Bayern München anses vara ett ganska attraktivt spelande fotbollslag och det är coolt att rabbla prepositioner som styr dativ på dansgolven runtomkring Sverige (kanske inte det sista, men ni fattar).

Nu finns alltså Tanzmusik, två tjejer från någonstans i Sverige som har gjort en slagdänga på tyska. Det låter Tyskland, men utan att lukta nazism. Ändå har jag lite svårt att gilla det. Jag har, som de flesta andra, ett tysklandsfilter som säger till så fort någonting låter tyskt. Det liksom känns i ryggraden att ”det här känns inte helt okej, slå på någonting svenskt och genuint istället”. Men jag tvingar mig lyssna ordentligt några gånger. Och jag gillar det, jag gillar det ordentligt. Kanske bara för en kväll, kanske bara för kitschvärdet, men ändå. Jag gillar det verkligen just nu.

Någonstans vill jag ändå att hela denna tyskgrej ska ebba ut i ett ingenting, att vi ska glömma Tyskland ännu en gång och återgå till våra nordiska grottor fyllda med självgodhet, där vi namedroppar Popsicle, Kalle J, Vapnet, Mr. Suitcase och alla andra säkra kort. Men någonstans vill jag ändå att Tysklandstrenden håller i sig en stund, bara så att vi blir påminda om att Tyskland faktiskt har gjort någonting bra, inte bara dödat en massa oskyldiga och startat världskrig. Bra så.