Pop och skit

The Hjärta & Smärta EP
Kent
EP 2005

Jag har lyssnat lite på Kents nya EP i dagarna. Och jag är inte imponerad.

Det ska sägas att jag köpte "Du och jag Döden" på släppdagen, i limiterad hundbajspåse-utgåva. Jag var rätt nöjd med köpet, tills det visade sig att det egentligen bara fanns en riktigt bra låt på skivan, "mannen med den vita hatten (16 år senare)". Jag har inte lyssnat överdrivet mycket på skivan sedan jag köpte den, jag har den i min iPod, men väljer alltid bort den först när jag i ett seriöst fall av iPod-ångest inte vet vad jag ska lyssna på.

(iPod-ångest är ett vanligt i-landsproblem, som uppstår när man har så mycket musik att valfriheten blir för mycket och det slutar med att man stänger av sin musikspelare istället för att välja en låt.)

Nu har Kent alltså släppt en ny EP, i och för sig med ett fantastiskt namn, men den är lika intetsägande som vanligt. Många säger att Kent har hämtat sig från Vapen och Ammunition, men jag vetefan. Det är fortfarande effektiva låtar, de får fortfarande tonårstjejer att måla alldeles för mycket svart runt ögonen och gråta till tonerna av 747, men det är fortfarande lika intetsägande för alla andra i denna värld. Ungefär som Juventus kan Kent kontrollera matcherna, slå in ett tidigt mål och sedan ligga på försvar. Just den här känslan drabbar mig när jag lyssnar "the hjärta & smärta EP". Åhå, barnkör, så experimentellt! Ungefär som man tänkte när Juve köpte in Zlatan,"åhoj! En annorlunda spelartyp". Men Zlatan blev snart en ganska vanlig, tråkig Juve-spelare, precis som barnkören blir en typisk Kentgrej, de tar bort allt det roliga och experimentella och gör det helt enkelt till Kent. Man skulle kunna säga att det är sanslöst effektivt, men inte speciellt underhållande. Allt är, precis som Coldplay, välskrivet och snyggt. Men glöden finns inte där, det där lilla extra som gör att Håkan Hellström är så jävla bra, medan Per Gessle misslyckas med precis allt. Det där lilla extra som gör Paul Scholes mycket bättre än Pavel Nedved. (jag vet att jag har United-glasögon, men ni fattar vad jag menar.)

Den enda skillanden är väl att Kents fans aldrig sviker, till skillnad från Juvefansen. Men vänta ni bara, vänta ni bara...