Pop och skit

Montt Mardie - 1969 (Ladda hem)
Kalle J - BGIT (Ladda Hem)
Phoenix - Long Distance Call (Sebastian Tellier Mix)
Berkas åttiotalsblandning. Ni får inte höra.
St Etienne, det bästa korplaget i den här världen.
Owen Hargreaves. Helt jävla lysande.
Cristiano Ronaldo. Hoppas att han inte går till Madrid. De får inte förstöra ännu en spelare.
Rooneys tunnel är fortfarande helt jävla galen. Och det röda kortet var ett skämt.

 Annars så var fredagens grillkväll nog det allra, allra bästa den senaste veckan. Tack alla som kom, tack för att ni är så fina, det var till och med roligt att diska! Eller som den Heliga Birgitta hade uttryckt det: Till och med efterbörden var vacker. Sekthäng snart igen? Jo, jag tror det!

Tanzmusik - Fxxk mich (Lyssna här)
Phoenix - Long Distance Call (Sebastian Tellier Mix)
Kalle Js nya platta (inhandlas imorgon)
Mr. Suitcase
Gunnar Ekelöf
AdiColor
Urban Elements-Vax
Marimekko
Fotbolls-VM
Sladjan Osmanagic
Wayne motherfuckin' jävla Rooney (Hans tunnel var kanske det vackraste i hela vm)
David Beckham
Sekten (Årets resa var verkligen alldeles marvellous)

Men mest av allt: Anna, you're my precious.

Och så saknar jag Shaktar. Som fan.


Kungen är tillbaka. Alla ni tvivlare måste omvärdera. Helt.

Idag är det midsommarafton. Dessutom är det en sån där dag då jag faktiskt tror på Bright Eyes. Fullständigt. Men det håller nog inte i sig så jävla länge. För det är ju fotbolls-vm, det går liksom före allt annat för tillfället.

Annars så är faktiskt Sebastian Telliers mix på "Long distance Call" helt sjukt fin. Orgeln i första versen kan vara det finaste i år. Den här låten kommer spelas överallt där jag är i sommar. Jag lovar och svär. Tänkte styra upp någon typ av grillmojäng snart. Det kommer spelas Sebastian Tellier hela kvällen, på hedersord. Och en massa andra låtar som man inte kan leva utan.. Dessutom vill jag ha Kalle Js nya album NU! Kalle, om du läser det här, jag älskar dig men tycker trots allt att vår relation börjar knaka i fogarna. Det känns som att vi upprepar samma fraser, och även om du är The Biggest Jävla Gossip In Town så behöver jag en ny injektion, eftersom jag inte var på Hultsfred. Jag behöver verkligen alla låtar du kan ge mig.

Det kommer bli alldeles för fint. Jag lovar.

Den här bloggen blir för en stund en hyllning till världens finaste kör.

Då var ännu en underbar resa till ända, separationsångesten börjar komma och vardagen närmar sig med stormsteg. Vi har haft en ganska skön semester här med mycket sång och skoj. Jag kommer aldrig glömma Helsingborg och Göran, jag kommer att minnas ett sprängfyllt Mölle kapell, matlagning, grötkastruller, dunken, Köpenhamn, bibelläsning med mera. Säkert har ni en massa trevliga minnen som jag inte fått med här. Jag tror dock att vi alla på ett eller annat sätt minns fotboll. Där tänker jag stanna upp en stund. Körsång och fotboll ses ofta som två helt skilda saker som aldrig bör mötas. Men det finns fler likheter än gemene man kan tro. Vi börjar med laguppställningen. Eftersom Sverige ställer upp med en 4-1-3-2-uppställning gör vi också det. Och eftersom målvakten aldrig nämns i uppställningssammanhang glömmer vi bort honom (kanske för att jag inte är smart nog att komma på vem som ska stå i mål. Eftersom vi sjunger i kyrkan kan vi säga att det är Jesus).

1. Backlinjen
I backlinjen finns den stabila botten som krävs i alla lag. Vi kan kalla det ryggraden, en stabil institution som kanske inte gör så mycket väsen av sig, men ändå måste finnas där för att allt ska fungera. Självklart består backlinjen av basarna.

 

2. Defensiva mittfältet
Här har vi den klassiska Tobias Linderoth-rollen. Mycket otacksam, men extremt viktig, kanske den viktigaste. Här utförs allt skitjobb som ingen annan vill ta, men någon måste ha. Här återfinner vi altarna.

 

3. Offensiva mittfältet
Spelarna på det offensiva mittfältet vill väldigt mycket. Vill synas, vill springa och ha bollen. Ofta vill de offensiva mittfältarna stajla och försöker ofta lite för mycket. Ibland blir det väldigt, väldigt bra, men ofta slutar det i ingenting eller någonting dåligt. Körens offensiva mittfält är tenorerna.

 

4. Anfallet
Anfallarna får alltid alla rubriker. Är de dåliga sågas de, är de bra hyllas de. De står i frontlinjen och lägger den där sista, otroligt viktiga touchen som måste till för att vinna matcherna. I kören är sopranerna våra bästa forwards.

 

Det finns också stora skillnader i likheterna. I fotboll är det ofta så att man hoppas på en person, en stjärna som kan göra det oväntade och frälsa landet och laget. Vi har sett Maradona i VM –86 eller varför inte Zlatans klack i EM 2004? Sällan har ett land slutit upp så mycket bakom en person. Kören fungerar inte likadant. Här prisar vi inte de mest briljanta teknikerna som gör det oväntade, istället tycker vi bäst om de sångare som smälter in, när alla sjunger likadant är det som bäst. Tänk er ett fotbollslag med elva Teddy Lucic eller Zlatan, hur kul skulle det vara att titta på. Okej att Zlatan-laget skulle vara en syn, men skulle det vara effektivt? Knappast. Och det är faktiskt så att den bästa fotbollen och körsången grundas på säkerhet och god planering där man går igenom alla möjliga scenarion. Och här kommer den berömda förbundskaptenen, eller dirigenten som vi kallar honom, in. Utan en bra ledare är det svårt att göra någonting bra. Någon måste få alla att fokusera mot samma mål, annars blir kören lätt ett Zlatan-lag.

Och så var det ju det där med publiken. Visst, fotbollen drar storpublik, men jag tycker nog ändå att vår publik är bättre. De håller faktiskt tyst och respekterar kören som artister. Sedan har vi inte det problem som till exempel Brasiliens landslag stöter på. Jag tänker förstås på motståndarlag. Brasilien har ett krav från sitt folk, de måste spela vackert, Joga Bonito. Hur spelar man vackert mot ett riktigt gris-försvar som till exempel Trinidad och Tobago har att erbjuda? Det finns nog ingen som kan svara på det. Visst, de har Ronaldinho, men även han kan bli störd. Vi har en fördel här, vi kan koncentrera oss helt på Joga Bonito, vi behöver inte tänka på kluriga motståndare, utan kan koncentrera oss på att ge publiken en fantastisk show. När Ronaldinho står och funderar på hur han ska komma förbi Dwight Yorke behöver vi bara fundera på vilket sätt som egentligen är det vackraste att göra mål på. Visst finns det hinder på vägen, kanske framförallt dålig akustik som försvårar lagarbetet, men även en rent dålig publik som inte visar någonting. Vissa reagerar starkt på när man sjunger inför liten publik, men man kan också se detta som en styrka. Varför sura över att få kommer när man istället kan koncentrera sig på att ge de som faktiskt kommit en upplevelse de aldrig ska glömma? Tänk om svenska landslaget skulle spela skitdåligt och missa VM bara för att det inte kom så mycket folk och tittade?

Hur ska vi då sammanfatta detta? Jag vet inte riktigt, kanske kan man säga att lagarbete är någonting universellt, oavsett område. Kanske kan det vara en bra sätt för att någonstans förstå sig på hur körsång (eller fotboll) egentligen fungerar. Hur som helst vill jag tacka er alla för en fantastisk resa där jag tycker att vi verkligen byggt en fin lagmaskin som Lasse Lagerbäck skulle vara grymt stolt över. Och jag tror att jag älskar varenda en av er, Tack för att ni finns!

Skåne, Here we come. Nu jävlar ska det sjungas. Äh, ni bryr er ändå inte. Jag skriver ingenting längre. Men kanske när jag kommer tillbaka. Men först, korståg.

Den här kören är det finaste, även om jag ser helt mongo ut på bilden. Klicka gärna för att förstora (bilden är två år gammal, vi är äldre och snyggare och jag ser inte helt mongo ut hela tiden), och nu ska vi ut och åka. Är ni i Skåne ska ni lyssna. Här är programmet:

Söndag 11 juni: Sofia Kyrka, Jönköping, 11:00 (högmässa)
Söndag 11 juni: Växjö Domkyrka, 17:00
Tisdag 13 juni: Gustav Adolfs Kyrka, Helsingborg, 19:30
Onsdag 14 juni: Mölle Kapell, 20:00
Lördag 17 juni: Lunds Domkyrka, 10:00
Lördag 17 juni: Gustav Adolf, någonstans i Västergötland, 18:00

Alltså, jag lovar nästan att det blir den finaste konsert du varit på. Om inte annat finns det många snygga tjejer att glo på, vi killar är däremot ganska fula.

Om du missade Shaktar-festen igår tycker jag nog lite synd om dig. Herreminskapare vilken kväll! Den bästa blandningen av gamla och nya låtar blev det verkligen. Det var Popsicle, Håkan, Thin White Duke, Will Smith(!) och så vidare. Ja, var ni inte där så missade ni i alla fall något. Kalle J gjorde den finaste spelning jag har sett på länge dessutom (mer om den någon annan dag).

Tack:

Mats, Beggan och Becka för förfest
Linnéa för tokpepp
Berka för ett fint välkomnande
Jens för dans
Kalles kompis (Klas?) för kärlek och dans
Johan och Joakim för den finaste musiken (tack för önskelåten Joakim)
Kalle J för en fantastisk konsert
Per B och Erik B för skratt
Bröderna Inghamn för ett kärt återseende
Alla ni andra som delade med er av all kärlek

Alltså, tack, verkligen! Det blev verkligen en helfin kväll.

http://www.junia.nu/

Check it out! Massor med kyska tips om Bröllop och samliv. Jag tycker dock inte att relationsspalten har samma tyngd som det jag en gång upplevde i papperstidningen. Men men, det finns mycket godis att läsa där! Kolla intervjun med Göran Hägglund, bilderna talar för sig själva!

Hittade den här bilden på nätet, såhär såg jag ut i långt hår. Notera att jag är jävligt rockenroll med pilotbrillor och utsträckt långfinger! Dessutom randig tröja. Jag lyssnade mest på Turbonegro vid fototillfället. Det enda som finns kvar av denna period är faktiskt mitt långfinger. Pilotbrillorna är någonstans, vet inte riktigt var och långfingret åker inte upp så ofta längre...

 

Jag tror att jag älskar Nästa Stora Grej. Det är bra att det finns någon som spelar den där bästa musiken i Örebro. Och på fredag, då jävlar! Kalle J på scenen, Shaktar i DJ-båset, jag på dansgolvet! Shit, långfredagen, årets längsta dag blir inte bättre. Först sjunga, sjunga, sjunga, sedan dansa, dansa, dansa!

Det kliade en del i mina hopplösa dj-fingrar ett tag. Jag lovar dyrt och heligt att om jag får chansen ska jag ta den och spela den finaste soulen ni någonsin hört.

Annars kan jag tipsa om Candi Statons nya, The Second Band, Casiotone for the painfully alone (lyssna på låtarna, han är helt jävla fantastisk), Le Sport, Kalle J, världens bästa Mr. Suitcase och världens snällaste Shaktar. Annars händer inte så mycket. Jag tänkte ha påsklov nu. Typ. Gå gärna och lyssna på Stabat Mater av Pergolesi i OP-kyrkan på onsdag kväll. Det är så fruktansvärt vacker musik.