Nu släpper vi alla jävla spärrar. Let's make this precious http://popochskit.blogspirit.com/romaner/ Thu, 06 Jul 2006 20:56:39 +0200 blogSpirit.com All Rights Reserved http://popochskit.blogspirit.com/archive/2006/04/11/varning-for-spoilers.html http://popochskit.blogspirit.com/archive/2006/04/11/varning-for-spoilers.html noreply@blogspirit.com (Petter) Romaner Tue, 11 Apr 2006 20:05:00 +0200 <p><b><img src="http://popochskit.blogspirit.com/images/medium_coetzee.2.gif" alt="" style="border-width: 0pt; margin: 0.2em 1.4em 0.7em 0pt; float: left;" />Elizabeth Costello<br /></b> <i>Av JM Coetzee</i></p> <p>Har du tänkt läsa den här boken? Gör det, men läs då inte den här texten för Guds skull. Du får reda på hur boken slutar!</p> <p>Alltså, jag är en popkille, jag borde inte tipsa om litteratur, inte av nobelpristagare i alla fall. Kanske borde jag prisa Nick Hornby eller någon annan glad gamäng? Faktum är att jag älskar John Maxwell Coetzee. Och nu har jag läst Elizabeth Costello, och inte har jag blivit klokare på kuppen. Mest förvirrad faktiskt. Allt jag kan säga är att sista kapitlet är bland det bästa jag någonsin läst. Egentligen behöver ni inte läsa någonting mer i den här boken, det räcker med den sista, rent skönlitterära delen. De tidigare kapitlen är på något sätt förklädda essäer om litteraturens roll, men det sista kapitlet ställer allt på sin spets. Jag vill inte avslöja för mycket egentligen, men jag tror jag gör det ändå. Författarinnan Elizabeth Costello befinner sig i ett obestämt landskap, i en obestämd tid. Hon står vid en port med väktare och måste för att gå igenom denna skriva en "utsaga" om vad hon tror på. Då hon inte tror på någonting skriver hon just detta, men blir stoppad, hon kommer inte igenom (pärleporten, någon?). Hon blir lagd på en flyktingförläggning där hon får jobba på nästa utsaga som ska upp inför en domstol (Kafka, någon?). Hennes utsaga blir tillslut klar men godkänns inte och där slutar det ungefär. Hon står ensam i detta gränsland som inte leder någonvart. Det sista som sägs är en vakt som säger att "det finns många som du här", vilket på något sätt skulle tyda på att tro är det rätta, eller i alla fall i just den situationen och att många inte tror och alltså blir lämnade kvar. Texten vittnar också om att det inte går att ljuga, eftersom Costello försöker konstruera en tro, men inte kommer igenom testet. Det finns en rad litterära klichéer i kapitlet, något protagonisten är väl medveten om, och de fyller sin funktion, lite som den anpassade bestraffningen i "Divina Commedia", hon får gå igenom Kafka-processer och dessutom blir det en "skärseld" som Dante går igenom. Det tydliga spåret är tro, den sanna tron är central. Man måste tro på riktigt för att komma igenom. Kanske är budskapet kristet, men jag tror att Coetzee sträcker sig längre än så. Det handlar om att göra det man tror på, att stå upp för sig och inte böja sig för vad andra skall tycka, något romanens huvudperson ständigt gör. Nu avslöjade jag allt, men jag var tvungen säger vi. I alla fall för min egen skull.<br /></p> <p>Vet inte om ni blev klokare av detta, men läs boken, den är värd det även om bara sista kapitlet är helt smashing!</p>